Dan Magnusson: Dan Magnusson: Fortsätter Växjö DFF att visa sådan här kampmoral ser det ljust ut, trots allt...
Men nu slutade fredagsmatchen 0–0 och Växjö kan ta med sig en hel del positivt – trots att två poäng efter sju spelade omgångar är Växjös sämsta säsongsöppning sedan laget gick upp i allsvenskan.
Över 90 minuter var den här insatsen dock säsongens bästa.
Den stora positiva skillnaden jämfört med de fem raka förlustmatcherna som föregick fredagens 0–0-tillställning var attityden, kämpaglöden och tron på den egna förmågan.
Sedan hade tränarna Maria Nilsson och Stefan Karlsson gjort lite taktiska förändringar som föll väl ut.
4–4–2-formationen, som man använt sig av hela säsongen, var nu skrotad till förmån för 4–1–4–1 med Alexandra Jonasson som mittfältslibero, och Signe Holt Andersen ensam på topp i försvarsläge men understödd av Madeline Gotta (från högerkanten) och Amanda Johnsson Haahr (från vänsterkanten) när Växjö gick till attack.
Eftersom Linköping, den här kvällen med en 4–2–3–1-uppställning, har Frida Leonhardsen Maanum som spelmotor centralt i ”trean” bakom toppforwarden Therese Simonsson var det viktigt för Växjö att ha tre spelare centralt på fältet.
Och såväl Jonasson som Elin Nilsson och Andrea Mist Pálsdóttir hade fullt jobb med att hålla koll på Maanum. Oftast var den kollen tillräckligt bra för att hålla Linköpings attacker på armlängds avstånd – och samtidigt ge Elin och Andrea några tillfällen att gå iväg offensivt.
Gästernas målfarliga nigerianska Uchenna Kanu var den här kvällen inte riktigt vän med bollen på hybridgräset.
Även om Ronja Aronsson hade en stolpträff för gästerna var Växjö närmast att bryta dödläget. Faktum är att Holt Andersen lyckades forcera in bollen i mål efter en Gotta-nick i stolpen i 41:a minuten, men målet dömdes bort.
Varför är lite oklart, men troligen för ruff på målvakten Cajsa Andersson. Dock hade hon aldrig kontroll på bollen vilket gjorde domslutet svårt att smälta för Växjös spelare och ledare.
Å andra hade Linköping ett och annat befogat rop på straffar som aldrig utdömdes.
”Eftersom Linköping inte gjort ett enda mål i andra halvlek (!) kändes åtminstone en Växjöpoäng hyfsat realistisk vid 0–0 i paus.”
I såväl första som andra halvlek var det Växjö som började bäst och Linköping som avslutade bäst.
Eftersom Linköping inte gjort ett enda mål i andra halvlek (!) kändes åtminstone en Växjöpoäng hyfsat realistisk vid 0–0 i paus.
För Växjös hårdjobbande anfallare Signe Holt Andersen blev det dock en kväll att glömma. Inte för att hon var dålig, tvärtom var Signe en av många väldigt bra Växjöspelare.
Men hon råkade stå i vägen för ett Elin Nilsson-skott i 52:a minuten som annars kunde gått in – och med en kvart kvar satte sig Signe ner på planen och höll sig för höger axel.
På vägen ut från arenan pratade jag med Signe som då var på väg till akuten. ”Hoppas bara att det inte är nyckelbenet, det känns inte rätt här inne i alla fall” suckade den danska anfallaren och pekade mot axeln.
Man kan inte annat än tycka synd om både henne och Växjö DFF, som på träning inför mötet med Linköping fick lagkaptenen och mittfältsmotorn Emmi Alanen skadad.
Två av lagets absolut viktigaste spelare är därmed borta på obestämd tid (Emmi väntar på att få röntga sin fot) i ett läge då Växjö DFF ligger sist i tabellen och knappast kan hämta in förstärkningar förrän transferfönstret öppnar i mitten av juli.
Men kan Växjöspelarna även framöver visa upp samma offervilja och kampmoral som de gjorde mot Linköping borde en och annan poäng trilla in även i väntan på att de skadade spelarna ska komma tillbaka.
