Dan Magnusson: Den Växjö DFF-segern var lika viktig som matchen var dålig
Förutsättningarna satte tonen. Nykomlingen Växjö DFF hade förlorat de tre inledande seriematcher med sammanlagt 2–12 och var i desperat behov av en framgång.
Kanske inte så mycket för att spräcka nollan på poängkontot.
Desto mer för att hitta bortslarvat självförtroende.
Växjös tränare Olof Unogård hade funderat ett varv extra på hur han skulle få ut max av sina spelare och kommit fram till att 4–2–3–1 kanske är ett bättre spelsystem för dagens Växjö DFF än det 4–3–3 som han körde ifjol, under större delen av försäsongen samt i de tre första seriematcherna.
Framför ”sittande” mittfältarna Alexandra Jonasson och Olivia Mattsson startade han den här söndagen med trion (från höger) Rosa Herreros, Evelyn Ijeh och Elin Nilsson bakom Juliette Kemppi på topp.
Att Heidi Ellingsen (knä) och Nesrin Akgün (ljumske) saknades kan ha påverkat ”besättningen” men inte beslutet att ändra på organisationen.
Kemppi lär ha jublat då hon trivs bäst centralt.
Ijeh lär varken ha jublat eller deppat då hon även när DFF spelar 4–3–3 gärna droppar ner och blir ”falsk nia”/”tia”.
Nilsson lär ha deppat då hon får ut mindre av sina kvaliteter på en kant.
Men efter en halvtimmes spel ändrade Unogård på denna ”humörbalans” när han beordrade upp Ijeh på topp, flyttade ut Kemppi till vänster och satte in Nilsson i nummer 10-positionen.
”Egentligen var ursprungstanken att vi skulle ha tre ”tior” och få fram ytterbackarna i offensiven. Men så blev det alltför sällan. Jag kände därför att jag dels ville få med Elin mer i spelet och dels ville få en lite mer aktiv tia” förklarade Unogård den tidiga förändringen.
”Det var alltså, trots årstiden, väldigt mycket krampfylld kvalkamp över tillställningen. Det så kallade vackra spelet lyste helt med sin frånvaro.”
Men detta taktiska trixande till trots hade Växjö svårt att få grepp om spelet. Istället var det Örebros aggressiva press och tuffa duellspel som skördade framgångar.
När sedan ett väldigt blött regn började falla över Visma Arena i andra halvlek sjönk underhållningsvärdet ytterligare.
Det var alltså, trots årstiden, väldigt mycket krampfylld kvalkamp över tillställningen. Det så kallade vackra spelet lyste helt med sin frånvaro.
Men efter 64 minuter gjorde Unogård ett gammalt hederligt byte som skulle få större effekt än allt annat taktiskt skruvande. Ut med Rosa Herreros och in med Dessislava Dupuy på positionen till höger.
Knappt hade Dupuy hunnit in förrän hon skaffade sig en hockeyassist på matchens enda mål (gjort av Juliette Kemppi). Sedan slog ”Dessi” ett inlägg som var nära att nå fram till en fri Kemppi och till sist hade inhopparen själv ett skott tätt utanför stolpen.
När Växjö inte fick något 2–0-mål kunde Örebro istället skicka upp allt, även landslagsmålvakten Tove Enblom, på en sen frispark. Då tuggade hemmafansen kvalfyllt på naglarna...
Men Växjös keeper Louise Högrell Ledbetter fick (äntligen) hålla nollan efter en blytung inledning på säsongen. Se där, ännu en detalj som gjorde att helgens seger kändes rent ”höstviktig” för Växjö DFF.
