Pálsdóttir hade en dålig dag på en ovan position: ”Varför är vi inte vakna?”

Efter fem spelade matcher med bara ett gjort mål för Växjö DFF blev det lite rotation i offensiven till matchen mot Örebro.

Elin Nilsson klev ner på mittfältet medan Andrea Mist Pálsdóttir tog hennes plats och därmed fick göra sin första match från start.

Kunde det bli rockaden som fick målskyttet att lossna?

Svaret: Nej.

– Jag är inte nöjd med min insats, sen är det svårt då det är en position jag aldrig har spelat på. Sedan tre, fyra år tillbaka har jag varit defensiv mittfältare. Jag kan inte visa mig från min bästa sida där, men om jag kör på går det kanske bättre, säger en väldigt besviken Andrea Mist Pálsdóttir efter matchen.

Hur har snacket med med Maria Nilsson och Stefan Karlsson gått inför matchen, att du skulle få chansen i anfallet?

– Vi har haft bra snack och jag har haft en riktigt bra träningsvecka, därför fick jag chansen från start. Jag visste vad jag skulle göra, men det var helt enkelt inte min dag i dag. Samtidigt gjorde Örebro det bra defensivt.

Växjö fick också sämsta tänkbara start för ett lag som kämpat med att själva få bollen i nät. Efter bara två minuter låg de nämligen under med 0–1.

– Vi kommer in, är jättemotiverade och så får vi direkt en boll rakt i ansiktet. Det är den jobbigaste känslan du kan drabbas av när du spelar fotboll, säger Andrea Mist Pálsdóttir.

– Det är ett problem vi har i vårt lag, att vi i de senaste matcherna släppt in ett mål redan i början av matchen. Vi måste sätta oss ner och snacka om detta, varför är vi inte vakna redan från början?

Det blev inte bara ett insläppt mål i första halvlek utan totalt tre stycken. Det blev sedan en reducering i andra halvlek, ett efterlängtat andra mål för säsongen. Detta på en hörna där Emmi Alanen var sista på bollen.

Men, som Pálsdóttir själv väljer att uttrycka det:

– Visst är det bra att vi får göra ett mål. Men ett mål... när vi släpper in fyra. Det är inte bra.

Var den här förlusten jobbigare än de tidigare?

– Alla förluster är tuffa, men den här var helt klart värre eftersom jag fick spela i 60 minuter och då är man inte nöjd med sig själv. Men alla förluster stannar i mig i timmar efteråt.

Hur gör du för att få förlusterna att lämna huvudet?

– Jag har turen att ha en pappa som är fotbollstränare. Jag pratar alltid med honom efter mina matcher och han peppar mig att köra på. Han är bra att ha att snacka med, han vet allt!